och så var man sne också...
I mina unga dar fick jag ha inlägg i min ena sko. Minns egentligen inte orsaken, men jag vet att det var efter en vanlig undersökning hos skolsköterskan. Hon bad mig göra en Bend Over Please och kände på min ryggrad. När och varför jag slutade använda inlägget, minns jag inte.
Under min tid på Fläkten, spenderades många pauser ute bland filter-lagret. Kartongerna var underbara att sova i under lunchen. En vanlig jobbar dag sträckte jag ut båda mina ben, men det roliga var att bara min vänstra fot nådde upp mot balken ordentligt, tillskillnad från min högra. Jag brydde mig inte om det så mycket, antog bara att jag låg lite snett och konstigt.
Förra veckan när Paula och jag gick till gymmet för att lära oss maskinerna (min fobi för gym, spökar fortfarande, men jag kom ut levande och utan hjärtklappning) så skulle vi göra en benövning. Knäna skulle inte tryckas mot kudden och efter lite inställningar så fick vi nöja oss med att det vänstra knät slog emot.
Efter en seg dag av idioti framför datorn, la jag mig på golvet för ryggen började verka. Som ett litet barn sträckte jag båda benen mot taket och nu blev det väldigt tydligt. Vänster benet är 1 cm längre en mitt högr!!? Jag vred och vände på mig för att få dem lika långa, men förgäves. Hur mycket jag än sträckte på det högra benet så ville det inte.
Inte nog med att man anses vara sne i huvudet då och då, nu är jag fysiskt sne också...
Ny Dold Talang?
Men allt gick bra - inte ett enda felslag i kassan! Wohooo!
Efter daten med Paula på fredagen, var det mer eller mindre lagfest på Kåren. Dricksen vi fick ihop under onsdagskvällen fick gå till premiären av filmen "Dumpa honom". Det var en soft fredag, Jesko upptäckte en ny drink - aka JessBomben och fyllepaketen han skrev upp på tavlan beställdes från håll och kanter.
Senare under kvällen/natten smög jag ut till det tomma dansgolvet där Jeskos bror spelade musik. Även om jag satt ner, kunde kroppen inte låta bli att hänga med rythmen. Helt plötsligt var det min tur att leka Dj och till bådas vår förvåning var jag riktigt grym! Jag hade ingen aning om att det lät så bra, men med Gorans highfive, sträckte jag stolt på mig och sa - Damn, hittat min nya dolda talang! Fifan va kul!
----> www.myspace.com/caprabeats <-----
Lördagen spenderades hos våran Davore-mi-Amore. Det var länge sen man träffade gänget och det var lika kul som sist vi samlades för att ha kul. Det blev mycket dans, kareoke och drickande av diverse vätska.
Tack alla för en underbar vecka! Nu är det slut på det roliga, för psykologi-tentan närmar sig...
I dig 50-öringen!!!!
Jag klarade omtentan!!
Så skön känsla! I did it liksom! Wohooo!
23 mars - Pskyologi för mäklare (sajko för mäklare)
1 april - Byggnad Teknik och Funktion
3 juni - Skatterätt
4 juni - SERBIEN!!!
23 juni - Jasa 23 år och U21 Sverige vs Serbien
Någon som vill ha min biljett?
Lite info ;P
För att döda alla rykten om att Ungdomsfestivalen är i Stockholm i år, vill jag skriva att den kommer hållas i VÄSTERÅS den i november. Håll ögonen och öronen öppna om datumet!
50-öringens förbannelse fortsätter...
Några dagar senare fick jag ytterligare ett brev, där de bad om ursäkt om de felaktiga uppgifter om att de påstått att jag var pensionär. Jo tack, "jag ursäktar er".
50-öringens förbannelse har lagt sig riktigt hårt alltså. Förra onsdagen skedde en mindre olycka, men resulterade till att en större sådan, mobilen dog för sista gången. Räddaren i nöden var Stoka, som erbjöd sig sin gamla samsung. (Ja jag vet, jag ska köpa en ny mobil!)
Frid och fröjd, allt funkade som det skulle tills onsdagen kom. Sitter på bussen, påväg till biblioteket (omtenta-pluggar dessa dagar) och i luren har jag pappa och HELT PLÖTSLIGT (med Paulas påhittade dialekt) har jag inget nätverk!
Efter en massa samtal visade sig att några nötter mackulerat abonemanget, för jag har tydligen velat detta - I VILKEN VÄRLD DÅ?!
Så nu ska jag få ännu ett nytt simkort - MED SAMMA NUMMER, där jag måste fylla min telefonkatalog för 143 gången. I väntan på simkortet, har jag det tillfälliga nr, som finns på msn och facebook.
Think Out Side The Box
Här har du lösningen!
Låt bli 50-öringen, tro mig
Det kändes som en helt vanlig dag, när Paula och jag var på väg hem till Jesko för lite lyxkaffe. Skillnaden var att denna dagen hittade jag 50 öre på marken och plockade upp den med ett leende på läpparna. Wohoo att hitta pengar betyder ju tur, sa jag glatt och tog de sista sju stegen till porten.
Klockan hade passerat tio på kvällen och ögonen började kännas tunga. Istället för att yra runt till ett på natten, bestämde jag mig för att få en härlig skönhetssömn. Vilket skämt, jag vred och vände på mig, tillslut gick jag upp och tänkte låta en film få mig på andra tankar. Movies online kan vara guld värt, men denna natten la den ner efter 15 min. Tack, för inget.
Morgonen kom och vi hade bestämt att jag skulle äta frukost hos Paula. Ena stöveln på och sen så kom den andra. Jag visste att dragkedjan hade krånglat innan, men nu såg jag att dragkedjan började halvt lossna. Med lite våld och vaselin, var båda stövlarna på. Denna gången gick det.
Bussen full med människor i alla åldrar och jag kände hur värmen började göra mig smått irriterad. Klockan tickade iväg och jag vände mig om för att se om den andra bussen var i närheten. Samtidigt som jag vände mig om kände jag hur min knapp frånbyxorna lossnade. Snabbt på med jackan som jag hade tagit av, väskan över axeln sträckte Paula fram min knapp som försökte fly.
Jag brydde mig inte om att leta efter den eftersom jag tänkte att byxorna sitter nog på sin plats. Dragkedjen var numera nere och jag kände hur byxorna satt löst. Samtidigt som vi skyndade oss till den andra bussen, började jag få panik.
Väl inne, lyckades jag trycka tillbaka knappen och knäppa byxorna. Det kändes väldigt ostabilt så jag började rota efter mitt pennfack för att se om jag hade något gem eller vad som. Jo, någon hade visst glömt att stänga pennfacket så allt innehåll låg nu på botten av väskan. Någon i detta fallet var jag. Jag ville gråta, skrika men allt som kom ut ur min mun var ett hjälplöst skratt.
50-öringen, jag hade hittat dagen innan, guppade runt i min jackficka.
Tentaresultatet hade kommit. U. Som i Underkänd och inget annat. Knappast för Underbar. Jag rotade i mina fickor och tog upp den bronsfärgade djävulen. Tur, du skulle ge mig tur!? Va fan är detta?! Hela dagen har ju varit knas! Jag slängde den och önskade att jag aldrig ens hittat den. Vem ljög för mig och sa hitta pengar skulle betyda tur? Eller missade ni kanske att berätta att brons betyder otur, medans silver och guld ger den riktiga turen??
Vad du än gör, plocka aldrig upp 50öre från marken. Gå bara förbi den, den ger inte tur, tro mig jag vet - av egen erfarenhet...
andas in, andas ut
Jag får andnöd allt för många gånger...
DinGata
Mannen bakom micken!
Katten och Djävulen
Katten och Djävulen
firar ett år idag!
Dagens I-Lands Problem
- Du har så många fjärrkontroller att du har svårt att hitta den till tvn
- De sladdlösa hemtelefonerna kan vara förjävliga att hitta ibland
- Du har så mycket kläder att du inte vet vad du ska ta på dig
- För mycket mat i kylskåpet att det blir svårt att välja
- Alla kaffe-drinkar på caféer gör det omöjligt att bestämma sig
- Alla dagens tv-kanaler som bara visar repriser
- Du missar bussen med 3 minuter och blir irriterad över att du får vänta i hela fem minuter
- Dör ditt internet så dör en bit av dig
frozen
You´re frozen when your heart´s not open
If I can melt your heart
det går mot ljusare tider
imorgon 16.20
Den perfekta godisbiten
Den perfekta godisbiten väckte omedvetet suget inom mig, genom att bara existera.
Med påsen i handen, vattnades min mun ju mer tiden gick.
Helhjärtat försökte jag att öppna den, men inget fungerade.
Tänderna för svaga, händerna för klena och godispåsen kändes mer och mer som ett hopplöst fall.
En bit, ge mig bara en bit, tänkte jag högt och ljög för mig själv att en bit skulle minimera suget.
Godispåsens alla kulörer väckte hundratals känslor inom mig, som jag trodde inte fanns längre.
Krafterna i händerna gav vika och jag kände mig dum och desperat.
Godisbiten hade bestämt sig för att inte lämna påsen, hur mycket jag än försökte.
Jag vände mig om, gav upp, men suget ville inte lägga sig.
Även om jag visste att en bit inte hade räckt och att hela godispåsen hade varit för mycket att hantera, kunde jag inte låta bli att försöka.
Jag är nu långt ifrån den perfekta godisbiten, men suget finns kvar och jag gör allt för att sluta tänka på den...
Ibland får man nöja sig med bara ögongodis....
Butterfly effect
Vill du gå tillbaka för att ändra på kyssen, på de fel ordvalen, impulsresan, jobbvalet
som du vet påverkade ditt liv på ett negativt sätt?
I hopp på att inget annat kommer att gå snett...
Tanken har slagit mig många gånger och jag undrar hur mitt liv hade sett ut
om jag gjort andra val i livet.
Börjat plugga direkt, inte valt att gå smink-utbildningen eller beblandat mig med vissa människor.
Jag vill inte tänka så, för där jag är nu, omringade med vännerna jag har idag och hur jag är som person, hade jag inte haft eller varit om jag inte gjort mina tabbar eller gjort de valen jag gjort.
Gnälla kan man alltid,
men det är dags att se sig omkring och vara tacksam.
Roadtrip - the end
Nio timmar spenderades med Paula i stan och cafeer.
Läggdags om några minuter och imorgon är det söder som gäller.
Rosengård - we are back!
God Morgon!
13e. januari - japp vi juggar ger oss inte. Det är serbiska nyåret idag! Fast, hör och häpna - Jag ska inte fira något speciellt. Jag överlever. Min roadtrip börjar imorgon, kan lika gärna se till att vara utvilad.
På tal om utvilad, har jag sovit som en ängel dessa dagar. Bästa kudden a la tv-shop. Liten, tafatt skum-nack-kudde, som har gjort mina nätter sov-bara. Somnar direkt, vaknar utvilad och jag har inte ont någonstans! Vet inte om det heter nackkudde, men ni vet säkert vilken jag menar?
Bokat
Är på besök i Jönköping och min sociala vecka är bokad
Linköping ons-tor
Göteborg fre
Malmö lör
Shululu here I come!
jag "lever"
Tenta imorgon - inget liv.
Ses i Jönköping
2009 och redan nya upptäckter
Någon har lagt en förbannelse över mig - det är att varje nyår ska jag ha munsår. Japp, i år var det de tredje året i rad. Why God, why?!
Mina mysteriska små runda blåmärken på händerna, är inte längre ett mysterium. Jag straffas för att jag snor min egen post genom luckan, eftersom jag är för lat för att hämta nyckeln.
Det är 2009 och jag är fortfarande lika dum. Nu sitter jag här igen med böckerna på bordet som hånflinar åt mig. Jag vågar inte röra dem. Nu ber vi alla en extra bön i kyrkan den 7e januari. Amin!