Laki Star

                         

Livet är för kort, för att de hårda orden ska fylla tårkanalerna och blöta våra rosiga kinder.
Livet är för kort, för att de knutna nävarna ska lämna blåa spår på medmänniskan.
Livet är för kort, för att vi ska kasta sneda blickar och hånflina åt varandra.

För kort för att deppa, ha ångest och ha negativa tankar.
För kort för att slösa energi på någon som slutat bry sig om en.
För kort för att ständigt oroa sig över det omedvetna.

Livet är för kort, för att alltid önska att man vore någon annanstans.
Livet är för kort, för att aldrig vara nöjd med sig själv.
Livet är för kort, för att hålla inne sina känslor.

För kort för att jag ska bry mig om morgondagens skvaller-rubriker.
För kort för att jag ska vara destruktiv.
För kort för att låta mina tankar förstöra min skönhetssömn.

Livet är för kort helt enkelt. Som man brukar säga - man vet inte vad man har förräns man förlorat det. Det som gör ont är att förlora någon utan en anledning. Att se på någon med en desperat blick av saknad och inte få en hundradels sekund tillbaka, är som tusen knivar i hjärtat. Jag fäller tårarna av en anledning, men får alltid påminna mig själv att de är förgäves. Jag är inte perfekt, aldrig varit och kommer aldrig att bli.  

Livet är för kort för att vi ska ha det så här.

Ikväll kvart över sju får Paula och jag en hedersgäst. Min kära broder kommer, förhoppningsvisst med ett leende på läpparna :)


Han ska stanna till på fredag för att han måste verkligen vara i Jönköping över helgen - fråga mej inte varför. Men imon får han, som alla andra i min klass, gå till skolan och befinna sej i D205 kvart över ett med papper och penna framför sig.  Haha jag måste memorera den bilden i mitt huvud - Alen bakom en skolbänk!


Egentligen har jag en massa att plugga, men eftersom brorsan kunde komma nu och eftersom han aldrig varit i min Rosengård-lägenhet, kan jag offra de timmarna till honom, hihi