Laki Star

Kaxig. Det är tydligen jag. Har fått höra ute på krogen att jag är Råslätss kaxigaste tjej, vilket verkligen inte stämmer. Om jag själv får säga.
På jobbet får man höra varje dag - Iih var inte så kaxig tjejen?! Tror du att du är något eller? och så ler dem.

Vad är problemet?! Jag är inte kaxig, jag bara säger. Vissa saker eller uttal kommer ni inte undan med. Bara för att jag är liten söt tjej antingen uppklädd från topp till tå eller iklädd i mina smutsiga blåa arbetsbyxor, så kommer jag inte ta vilken skit som helst. Bara le och vara tyst. Jag kan inte.


På jobbet verkar killarna ha problem med att dem oftast får svar på tal från mej. TIllbaka får jag förklarat hur kaxig jag är. Eller tar illa upp och blir lätt arg. Men förstå - du kan inte säga vissa saker eller ta på mej för att du känner för det. Tro fan att jag öppnar min käft - like it or not.


Varje ny kille som kommer till vårat skift (precis, bara nya killar - det är tydligen inget tjej-jobb, men jag fixar det enligt dem, för att jag är som jag är) - får höra att dem inte ska börja tjaffsa med mej. På skoj säger Jojje detta medans han presenterar oss för The new guy , men delvis inte. En kille hade stora attityd problem och var inte kvar länge på fläkten. Tack o hej - du kommer inte hit och tro att du är bättre för att du är kille. no no no.


Det som stör mej en hel del på jobbet är att - om jag ber killarna göra  på ett visst sätt som är enklare - anser dem att jag tro mej vara bättre. Men hallå nu - jag säger ju det bara för att du inte ska hålla på i tre dar när du kan göra si eller så?! Ibland asså. Jag får ju flippet.
Är man ensam tjej i sådan miljö så måste man stå på sej. Jag har, som sagt, blivit härdad.


Krogen. Oj oj krogen. Står det - "Grab my ass" på min bakdel eller?! Nu för tiden får man inte dansa med sin tjejkompis (naughty or not) utan att det kommer någon sliskig människa och gnuggar sitt paket bakom mej. Men ärligt killar - vill du impa eller ragga, så är inte de det rätta sättet. Tro mej - Ingen finner det särskilt attraktivt.

Jag känner bara mer och mer irritation när jag kliver på dansgolvet och vill egentligen bara ha kul med mina vänner. För någon månad sen gick det så långt att jag fick klappa till en kille (riktig råslätts/tjej örfil). Vad fick han att tro att  han kunde trycka sej upp mot mej och försöka kyssa mej?! Från ingenstans också. Jag knuffade bort han hela tre gånger tills jag förståd att den här killen är nog så full att han tro väl att jag dansar så här - så jag fick smälla till han. Peka på han och säga - "Våga bara en gång till, så smäller jag till dej... en gång till"  Jag gick därifrån och fattade inte vart jag fick luft ifrån.

När mamma fick höra om min bitch-slap tyckte hon jag var helt galen och frågade om jag inte var rädd att killarna senare skulle hoppa på mej?! Mitt svar var - "vem ska slå en tjej?" Den kvällen var alla fotbolls-lag ute och halva råslätt - så nej, killen hade inte kunnat slå mej.

Det är inte så att jag är ute och muckar gräl och är allmänt kaxig. Men jag har min gräns. Alla har sin gräns. Han hade passerat min med stora kliv. Resultat? Bitch-slap. Han kopplade ju inte att låta mej vara.

Jag är inte kaxig. Jag bara säger. Jag har kanske en förmåga att uttala vissa grejer på ett kaxigt sätt - men dem som känner mej någorlunda vet att jag inte är sådan. Visst senaste tiden har jag kanske varit snabb i käften - men det ska inte göra mej till en kaxig tjej. Jag tänker inte bara stå där och se söt ut.

Jag har faktikst en hjärna, käft och åsikter. Like it or not

det är för mörkt för att jag ska fungera normalt. 

All kaos hemma gör det inte lättare. Hallen är lika kall som en tidig morgon. Går med skorna inne - a la america style. Hål i taket och i golvet - grannarna hörs. Mammas och pappas 70-tals kläder överallt ( som dom sparat till bättre tider?) - hänger på galjer i våran inglasade balkong. Min ena gaderob står i mitten av mitt rum. Sover på soffan i storarummet - gaderoben i mitt rum ger mej dåliga vibbar. Lilla tvn från köket står på matbordet. Alens rum - sängen flyttad - men helt okej. Sovrummet fullt av grejer - ljus, kastruller - you name it - från gaderoben i hallen.

Fasttejpat papper i hallen och i köket. Vattnet från köket försvann i söndags. Diska? Öööh först varmt vatten sen kallt och inte spilla?! Luktar hemskt i trapphuset - vissa fattar inte vart toan ligger och hur man ska diska. Killen som borra idag berättade om Onda ögat han gav till kinesen på tredje våningen som tydligen fattade noll. Han var överlycklig att det var hans sista dag idag.

det är för mörkt. Kommer inte upp på morgonen, men kommer inte i säng förrens vid elva. Envisas med att inte sova under dagen pga söndagens totala förvirring - visste inte vart jag befann mej, vad klockan var eller vad det var för dag när Karin ringde 3 timmar senare klockan 4 på söndagen. All I wanted was a power nap. Idiot Laki


Men jag har inte låtit mörkret vinna - Hell no. I kylen står en hel liter Vitatonin Forte som väntar på att göra sitt under. Tog precis tre rejälla klunkar av den nyköpta flaskan.  And I like it.

Hur klarar du av vinters mörka dagar?  

ännu en påstår att jag är en liten party-prinsessa. Men jag ser mej inte som en - även att jag dem senaste veckorna inte tillbringat helgerna framför tv:n med varm choklad i ena handen och plazma kex i den andra. I mer än ett år har jag jobbat helg i andra städer - vissa gånger har man festat på lördagen, andra inte.

nu har jag inte jobbat med sminket på ett bra tag (vilket jag verkligen borde göra om jag ska börja plugga och flytta) och fyllt mina härliga fria timmar från fabriken med vänner, andra städer, kameran, lite alkohol, härlig musik och många timmar på dansgolvet, varav bränt lite kalorier ;P

Denna helgen blev självklart inget undantag - jasa och bata frågade mej om jag ville hänga med och svaret visste dem egentligen innan dem fråga. Så igår tog jag mitt pick o pack och satte mej på det obekvämma tåget till värnamo. Gbg och Zdravko Colic väntade därefter.

Lyckad kväll.

För att se bilder och troligtvis få lite mer info om kvällen - kolla in dessa tre adresser under veckan.

www.jasaa.blogg.se  www.draguljevic.blogspot.com  www.mika85.blogg.se

Nu går det inte att undvika kaoset hemma. Igår började killarna och gubbarna från Vätterhem att sakta men säkert riva,borra och fixa. Nytt tak, nytt badrum, bort med alla gamla rör, inget torkskåp eller tvättmaskin i köket. Ut med badkaret - in med duchen. Den 19 dec. är tanken att allt ska vara klart - snyggt, frächt och modernt.

Men, under tiden kommer vi inte ha tillgång till vatten eller toalett i lägenheten. Törstig - gå ut i trappen och ta vatten därifrån. Smutsig och behöver tvätta dej ren eller gå på toa -  varsågod och gå ner till det blåa uppsatta "huset" and do your thing. Juste - ute. Kallt... brrr

Mitt luffande har redan börjat. Har sovit två nätter nu hos morfar på Torpa som kommer hem på söndag. Inatt blir det hos kära Dahlström och 11.20 imorgon har jag ett besök hos hudspecialiset. Ja. Laki är ännu inte frisk utan fortsätter att klia sej blodig. Imorgon kväll efter jobbet kl 23.00 kommer Bonden Cherie och pimpar upp mej. Girls Night at Barnap! haha. Tandläkaren på torsdag. Yft jag syter för att gå dit - kommer säkert få en fet utskällning.

Torsdag till fredag är ännu oklart vart jag och min pyjamas kommer att befinna. På fredag är det time for Potatå och Dragamella samt Mika. ZDRAVKO COLIC I GÖTEBORG - oh yes!

Har jag blivit en helg-alkis?!

Dagen alla väntat på, som barn på julafton. Dagen då serbiska ungdomar samlas i den utvalda staden för att spela fotboll, umgås och sedan shejka loss på dansglvet med flaskan i handen. Tjejerna är på jakt efter det hetaste plagget för festen, medans killarna försöker skaffa det vassaste laget och vinna turneringen.

jag var där redan på fredagen med Omladina (Ungdoms styrelsen) Det var möte och mat och återigen möte. Den kvällen blev lugn på hotellet. Dagen efter började tidigt med att fixa stolarna och borden till frukosten, ha koll på vilka som har kommit och inte. Visa dem vart dem ska byta om, hur dagen ser ut osv.

Jönköping/Stockholm bussen var sena, men hann byta om, skutta runt och börja sin första match. Linköping dock kom 15 minuter innan deras första match och där sprang jag med några mackor jag sparat åt dem och ett juice-paket. Visst är jag snäll?

Efter lite övertalning bestämde jag mej oxå att delta i fotbolltuneringen med Omladina. Snygga svarta tröjor med olika tryck på klädde vi den fejkade fotbollsgräset. Jag med mina trånga luftrör stod i vägen för motståndarlaget och gick in i närkamper. Många hårda smäller som ibland resulterade att mina knän skrapades mot det plastiga gräset. Blåmärken, oh ja - I Bruise Easily.

Haha vi vann inga matcher men vi överraskade alltid motståndarlagen som så underskattade oss. Muhaha, där fick ni  ;P
Ställde även upp för Göteborg tjejerna som inte hade tillräckligt med spelare. Fick stå i målet, Du milde - jag kan inte stå i målet... som tur va - fick jag inte många bollar på mej. Vi vann den matchen.

VId halv 9 när jag var tillbaka på hotellet för att tvätta mej ren och fixa mej het, kände jag hur bena protesterade för skorna som stod framför mej. Rösten började sakt men säkert omvandlas till whiskeyrösten och natten var bara ung än!

Festen blev lyckad. 535 ungdomar röjde på dansgolvet, bytte saliv, sjöng tills stämpanden dog och tog extremt många kort.Stämpeln fick bli min arbetsstämpel 4586 - haha folket trodde att det var fängelsenummer! Haha

Bane och Co.  från Zvezda Grand sov på samma hotell som oss. fre - söndag. Trevlig typ, dock lite uppblåst. Men han fick en uppläxning av mej, och om han tog åt sej 20% av det som kom ut ur min käft är det bra! Haha självklart lyssnade han på mej - jag hade köpt samma kväll kex-choklad till han (killen hade inga kronor utan bara euro)

Detta året var jag med bakom kulisserna och det är inte att bara smälla ihop en lyckad fest. Blod, svett och tårar. Bara folket blev nöjda så är vi nöjda!

Ses Nästa år igen om inte förr!

 

Jag utan musik, går inte. Det är som min bror utan text-tv en dag, eller att inte ha tillgång till msn klockan 4 på morgonen innan han ska till jobbet. Det finns liksom inte. Musik är en stor del av min vardag - noterna är som lugnande för min själ och varenda liten cell inom mej dansar.

Men musiken verkar ha något emot mej.På riktigt alltså. Speciellt Samsungen jag köpte för en månad sen. Den ville inte spela för mej och gjorde stort motstånd. Jag gav upp ett tag, samlade krafterna och började sedan att kämpa tillbaka.

Som ni kanske minns så ville samsungen (numera döpt till Black Devil) inte ha något med min dator att göra. Snabbaste lösningen för mitt musikberoende var att använda min brors mp3, med Black Devils hörlurar, vilket jag också gjorde. Men den jäveln levde sitt egna liv och spelade bara vissa låtar.
Efter en vecka dog Black Devils lurar och av ren frustation och irritation slängde jag dem i en av jobbets skabbiga papperskorgar. Tänkte inte mera på det.

Tanken var att lämna tillbaka Black Devil för att få en ny, eller be dem fixa den. Men utan lurar var den ideen död och begraven. Var tvungen att testa Black Devil på jobbets dator för att se om den ville funka där, vilket den gjorde. Så jag tänkte leka smart och överföra från Alens mp3 till jobbets dator för att sedan lägga över dem till B.D. Men Nada - Alens mp3 vägrade och en massa varnings rutor poppade upp.

Jag köpte nya hörlurar och fortsätte att använda Alens förbannade jävel som verkligen började gå mej på nerverna. Det kanske var dags att testa allt på en annan dator och min arbetskamrat ställde upp. Men  han fick bara hem B.D och allt funkade fint hos honom med. Snäll som han var slängde han in lite av hans låtar. På väg till jobbet i fredags kom jag att tänka på men gamla sönderskrapade silvriga mp3. Vilket leende jag fick på läpparna då den överförde låtarna som fanns i den, till jobbets dator. Nu kunde jag överföra dem till Black Devilen. Halleluja moment liksom.


Kriget var inte över. Nej nej inte någonstans. Dem nya hörlurarna valde att lägg ner sin verksamhet samma dag jag hade fixat låtarna och allt. Så där stod jag  med förloraren Black Devil utan dem tunna kablarna som skulle få min celler att dansa.

Räddaren i nöden blev Fredrico som hade med sej sina. Den dagen stängde hörlurarna ut mej från omvärlden och varenda cell i min kropp shejkade. Vita och blåa - som om dem vore -  from up above.

Måste fixa nya lurar i veckan. Håll nu tummarna att inget dör tills dess, för jag orkar inte mucka mera med musiken!