Laki Star

[ Ej godkändbar bild]

Saknar min bror


Jag kom precis ut ur duschen och är fem kilo lättare.
Kom ut från den taskigt gjorda toaletten till min kalla hall/vardagsrum/kök.
Nomy spelas högt på min knapplösa klumpiga stereo och jag är själv.

Hemma i Jönköping hade det varit annorlunda.
Då hade jag inte hunnit stiga in till toaletten innan min bror hade skrikit från sitt rum att det är något fel på datorn. Som vanligt är det "problem" som går att fixa med två ord - Tryck okej!

Hemma i Jönköping hade jag inte frusit häcken av mej, när jag kommit ut nyduschad. Lägenheten hade varit varm och pappas favorit program hade varit det första jag hört, med Alens musikbas dunkandes i bakgrunden. Pappa hade suttit bekvämt i sin fotölj, som han har pantent på, och lyssnat uppmärktsamt på politikerna, som ljuger att deras näsa nästan tränger sig igenom tv-skärmen. Mamma hade yrat runt i köket med sina små tofflor och diskat.

Hemma i Jönköping hade jag sedan bett pappa sänka tvn och sluta lyssna på nötterna, som dödar hans hjärnceller. Mamma hade kommit fram till mig och sagt hur gott jag luktar samtidigt som hon kramat om mig. Alen hade strax därefter ropat på mig för att skälla ut mig för någonting av någon oskälltbar anledning, bett mig kolla på något youtube klipp eller frågat om jag velat se på film, eftersom han köpt godis och är sällskapsjuk och vägrar erkänna att jag kan vara kul att umgås med ibland.  

Jag saknar det. Jag saknar just nu att tvångkrama Alen, som numera inte springer ifrån mig, utan bara är stilla. Med händerna vid hans egen kropp, självklart. Jag saknar att kunna använda mina stämband för att jag ska prata med familjen, inte för att jag just nu sitter hemma själv och använder stämbanden endast för att sjunga falskt.

Jag saknar Alens beteende efter jobbet. Som när ett litet barn berättar om sin nya fina rosa cykel, så ivrigt berättar han om dagens händelser på jobbet, dåliga som bra. Hans härliga humor som är klockren och han är inte ens medveten om det.

Så Alen, ingen bild, haha