Laki Star

min cykel-karriär började när jag var i en tidig ålder. Utan stödhjul. Jag kunde cykla, men bara rakt. Hade tritlon i klass 4-6, då man skulle simma, springa och cykla. Simma var jag grym på, springa med mina trånga luftrör var ett helvete och att cykla var en utmaning.

Minnet som satt sina spår av att cykla, var just på en av triatlonen. Åkte ner för en nerförsbacke, en stor sådan och en lärare stod längst ner som pekade åt alla att svänga åt vänster. Oh ja, jag såg han, men visste att den förbannade 90graders svängningen skulle ta livet av mig. Jag greps av panik och istället för att bromsa, lyfte jag händerna och släppte ifrån mig ett äkta flick-skrik. (ser Du framför dig en liten blond Laki med rosa hjälm, klädd i 90-tals kläder?) Läraren följer mig och fattar inte vad jag sysslar mig. När han märker att jag inte kommer svänga, tar han fem steg åt höger och iaktar mig.

BOOOOM!!! Rätt ner och fram i bränn-nässlorna hamnade jag. Han tittade på mig, samtidigt som han hjälpte mig upp och frågade förbryllat - "Såg du mig inte?! Jag viftade som en idiot åt vänster, dit du skulle cykla?!"
"Öh va jo, men jag vågade inte svänga?"

Jag reste mig upp, arslet brände som fan och fortsatte det andra varvet. Det är minnet som fastnat.  

Klasskamraterna i Malmö pratar om att ta dit sina cyklar, för vädret lär ju bli fint snart. Billigt och miljövänligt. Jag, som inte cyklat på tio år, rynkar lite på pannan och ifrågesätter mina kunskaper i att trampa. Jag började utan stödhjul, kanske borde ta fram dem nu?

Var hos en kompis idag. Cykeln som stod utanför deras ingång, hånflinade åt mig. Nej nu jävlar tänkte jag och drog ner cykeln mot lekplatsen. Satte mig och skulle börja trampa med mina otränade benmuskler. Oj oj oj, lite ostadigt, men det gick! Cyklade ett varv och jag kom tillbaka hel! I did it!

Minnen, minnen som sätter sina spår. Minnen av att inte ha kunnat klara något, sätter sina spår och man sätter sig inte på sadeln igen. Men idag, tog jag steget och sket i vilket. Nu jävlar ska jag cykla och svänga! Gud vet hur länge sen det var, men jag är inte samma osäkra skitunge som innan.

Men tro inte nu att jag drar med mig cykeln till Malmö - där är de som galningar och är en ren trafikfara!