Återigen Konstig. Eller var det Speciell?

Ja, jag vet jag har alltid varit konstig, eller som jag gillar att uttrycka det - jag är speciell *host*


Men senaste tiden har jag uttvecklat konstiga fobier, eller vad jag nu än ska kalla det för. Jag har kvar mina gamla, såsom Gym. Jag klarar inte av att gå in i ett gym och se alla dessa muskelknuttar som lyfter mer kilo än min egen kroppsvikt. Mitt hjärta börjar pumpa och jag vill bara därifrån. Att skutta runt till 90-tals låtar på Friskis&Svettis, har jag inga problem med.

Numera klarar jag inte av att någon bara berättar detaljerat om vissa saker, hur ont de har eller om de äckliga krypen som vandrar på denna jord. Klarar inte av att se andras blod, eller sår, det ger mig bara gåshud.

Först trodde jag att jag bara hade problem med min bror och hans sätt att köra. Jag brukade lägga handen för ögonen eller hålla andan och önskade att vi skulle komma fram. Men nu kvittar det vem jag sitter bredvid, hjärtat slår snabbare och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Som om jag varit med i någon hemsk olycka, men så är inte fallet.

Förra året hade jag problem med dem största grejerna på jobbet. Speciellt om jag stod på tak&botten då man skulle vända på hela skiten. En gång blev jag så illamående att jag var tvungen att gå och spy! (nej, jag var inte gravid)

Klaffbron i Malmö. Det var verkligen en "hallå-Lara-vad-är-ditt-problem-egentligen?!" varning. Paula och jag var påväg hem från skolan, skulle gå till centralen för att ta bussen därifrån. Tog ett steg på bron och det började tjuta och rampen sänktes. Tack, nu måste vi vänta tills Båt-j*veln glider förbi.Men när jag såg bron lyftas, trodde jag att jag skulle dö.
Den delades inte på mitten, utan hela bron lyftes rätt upp. 20 meter betong hängde precis framför mig. Jag fick vända mig om, en kö hade redan bildats. Paula tittade på mig, som om jag vore ett totalt sajko. (fått den blicken för många gånger)
Återigen slog hjärtat som fan. Jag började vifta med händerna, andas tungt och må illa. Då började jag verkligen störa mig på mig själv, vilken nöt jag är.

Jag fattar inte vad allt detta kommer ifrån?! Det är ju inte normalt att få sådana här flipp i 20års åldern.

Vem vet vad jag inte kommer klara av om 10 år... Du Milde..

Kommentarer
Postat av: Paula

men puuiu! vi får jobba på dina små skräckfobier. haha jag blev bara så chockad över att man kunde vara rädd för en broöppning... jag är ju van! :P var inte rädd, för nästa gång e jag där och håller din hand ;) hahaha. idag ses vi! p.s jag orkar inte blogga mer... eller borde jag? puss

2008-07-13 @ 08:18:22
Postat av: Mimi

Hahahaha alla har vi våra fobier. Jag har luktfobi för tillfället. Tycker alla okända människor stinker skit! Jag har väldigt svårt för frigolit också.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback