Kriget med Musiken
Jag utan musik, går inte. Det är som min bror utan text-tv en dag, eller att inte ha tillgång till msn klockan 4 på morgonen innan han ska till jobbet. Det finns liksom inte. Musik är en stor del av min vardag - noterna är som lugnande för min själ och varenda liten cell inom mej dansar.
Men musiken verkar ha något emot mej.På riktigt alltså. Speciellt Samsungen jag köpte för en månad sen. Den ville inte spela för mej och gjorde stort motstånd. Jag gav upp ett tag, samlade krafterna och började sedan att kämpa tillbaka.
Som ni kanske minns så ville samsungen (numera döpt till Black Devil) inte ha något med min dator att göra. Snabbaste lösningen för mitt musikberoende var att använda min brors mp3, med Black Devils hörlurar, vilket jag också gjorde. Men den jäveln levde sitt egna liv och spelade bara vissa låtar.
Efter en vecka dog Black Devils lurar och av ren frustation och irritation slängde jag dem i en av jobbets skabbiga papperskorgar. Tänkte inte mera på det.
Tanken var att lämna tillbaka Black Devil för att få en ny, eller be dem fixa den. Men utan lurar var den ideen död och begraven. Var tvungen att testa Black Devil på jobbets dator för att se om den ville funka där, vilket den gjorde. Så jag tänkte leka smart och överföra från Alens mp3 till jobbets dator för att sedan lägga över dem till B.D. Men Nada - Alens mp3 vägrade och en massa varnings rutor poppade upp.
Jag köpte nya hörlurar och fortsätte att använda Alens förbannade jävel som verkligen började gå mej på nerverna. Det kanske var dags att testa allt på en annan dator och min arbetskamrat ställde upp. Men han fick bara hem B.D och allt funkade fint hos honom med. Snäll som han var slängde han in lite av hans låtar. På väg till jobbet i fredags kom jag att tänka på men gamla sönderskrapade silvriga mp3. Vilket leende jag fick på läpparna då den överförde låtarna som fanns i den, till jobbets dator. Nu kunde jag överföra dem till Black Devilen. Halleluja moment liksom.
Kriget var inte över. Nej nej inte någonstans. Dem nya hörlurarna valde att lägg ner sin verksamhet samma dag jag hade fixat låtarna och allt. Så där stod jag med förloraren Black Devil utan dem tunna kablarna som skulle få min celler att dansa.
Räddaren i nöden blev Fredrico som hade med sej sina. Den dagen stängde hörlurarna ut mej från omvärlden och varenda cell i min kropp shejkade. Vita och blåa - som om dem vore - from up above.
Måste fixa nya lurar i veckan. Håll nu tummarna att inget dör tills dess, för jag orkar inte mucka mera med musiken!
Men musiken verkar ha något emot mej.På riktigt alltså. Speciellt Samsungen jag köpte för en månad sen. Den ville inte spela för mej och gjorde stort motstånd. Jag gav upp ett tag, samlade krafterna och började sedan att kämpa tillbaka.
Som ni kanske minns så ville samsungen (numera döpt till Black Devil) inte ha något med min dator att göra. Snabbaste lösningen för mitt musikberoende var att använda min brors mp3, med Black Devils hörlurar, vilket jag också gjorde. Men den jäveln levde sitt egna liv och spelade bara vissa låtar.
Efter en vecka dog Black Devils lurar och av ren frustation och irritation slängde jag dem i en av jobbets skabbiga papperskorgar. Tänkte inte mera på det.
Tanken var att lämna tillbaka Black Devil för att få en ny, eller be dem fixa den. Men utan lurar var den ideen död och begraven. Var tvungen att testa Black Devil på jobbets dator för att se om den ville funka där, vilket den gjorde. Så jag tänkte leka smart och överföra från Alens mp3 till jobbets dator för att sedan lägga över dem till B.D. Men Nada - Alens mp3 vägrade och en massa varnings rutor poppade upp.
Jag köpte nya hörlurar och fortsätte att använda Alens förbannade jävel som verkligen började gå mej på nerverna. Det kanske var dags att testa allt på en annan dator och min arbetskamrat ställde upp. Men han fick bara hem B.D och allt funkade fint hos honom med. Snäll som han var slängde han in lite av hans låtar. På väg till jobbet i fredags kom jag att tänka på men gamla sönderskrapade silvriga mp3. Vilket leende jag fick på läpparna då den överförde låtarna som fanns i den, till jobbets dator. Nu kunde jag överföra dem till Black Devilen. Halleluja moment liksom.
Kriget var inte över. Nej nej inte någonstans. Dem nya hörlurarna valde att lägg ner sin verksamhet samma dag jag hade fixat låtarna och allt. Så där stod jag med förloraren Black Devil utan dem tunna kablarna som skulle få min celler att dansa.
Räddaren i nöden blev Fredrico som hade med sej sina. Den dagen stängde hörlurarna ut mej från omvärlden och varenda cell i min kropp shejkade. Vita och blåa - som om dem vore - from up above.
Måste fixa nya lurar i veckan. Håll nu tummarna att inget dör tills dess, för jag orkar inte mucka mera med musiken!
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha, fattar precis läget. hur i helveter kan de små jävlarna leva sina egna liv?? very strange. hoppas det funkar nu :-) dina skivor går varma så vissa grejer går...skulle va kul med mer musik från dig, vi har ju samma smak...
Trackback