Open Your Eyes

Vi ska vara lyckligt lottade att vi har fått möjligheten att bo i ett land som Sverige där ingenting är omöjligt.
Vi ska vara lyckligt lottade att vi har möjligheten att åka ner till våra hemländer som öppnar våra ögon.

Ett tak över huvud, mat på bordet, rena lakan, 254 st elektroniska apparater som vi inte kan leva utan. Vi har allt och lite till, men ändå har vi en tendes till att gnälla hela tiden. Nästan hela tiden. Det finns inget på tv, inget gott att äta, men vet inte vilka kläder man ska ta på sig, man har ingen aning om vad man ska plugga, bussen vägrar man ta, man kan inte bestämma sej över vilket fik man ska vara på - för många möjligheter som leder till otacksamhet.
Ju mer man har, desto mer vill man ha. I ett land som Sverige, med oändliga möjligheter, blir vi aldrig nöjda.

Jag ska vara lyckligt lottat att mina föräldrar har gett mej möjligheten att åka ner till Serbien varje år i hela två månader. Man passerar gränserna och hamnar i en annan värld.

En tv där myrornas krig  tar över tv-rutan allt för ofta, fattigt tomt kylskåp, bergränsat med valmöjligheter av kläder, fik och uteställen. Jag hade förmodligen hamnat på psyket om jag hade bott i bystaden Svrljig. Det är en död stad, där ungdomarna inte veta vart dom ska vägen och tanterna vet - till grisarna, hundarna och tomaterna.

Folket kanske inte har mycket där, men det är dem givmildaste människorna jag vet. Denna rundan bjuder han, nästa jag osv. Där sitter man sig inte och oroa sej för att man just betalat 20 kr mer än den andra.
Det existerar inte. Har dem ett bröd, och vi är tio pers, så delar vi alla på det. Ingen bryr sej om du går runt i dem nyaste Levis-jeansen eller har 10kg guld runt halsen. Bara man är en bra människa, men ett gott hjärta.


Här i Sverige är allt så ytligt . Skrämmande. All denna media förstör barnens syn på människokroppen, på verkligheten, på livet. Man uppskatar inte det man borde. Man blir girig och gnällig. Jag blir girig och gnällig. Man lyckas alltid hitta något fel.

Jag åker ner till Serbien och lär mej uppskatta livet här. Jag har allt jag kan önska mej och lite till. Att det inte är så hemskt som man får för sig ibland. Mat, pengar, tak över huvudet, två jobb, möjligheten till en vettig utbildning. Jag kan sätta mej på bussen eller tåget och åka vart jag vill i Sverige. Där vet jag kompisar som kämpar med att få ihop en slant för att ta sej 25km till staden bredvid. Hemskt, tänk dej tanken att inte kunna åka till din närmaste stad? Att känna sej fast och inlåst i sin egen stad.

Jag tackar mina föräldrar som gett mej möjligheten att få ta del av den Serbiska kulturen, människorna, maten, språket, livet. Jag tackar att Serbien som öppnar mina ögon

Volim Vas

Kommentarer
Postat av: Neli

Verkligen fint skrivet om Serbien längst ner :)

Postat av: Jovana

aaa, verkligen sant bebic.

2007-05-24 @ 23:27:37
URL: http://www.beautifuldestiny.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback