Laki Star

Första intrycket.  Gör ett bra första intryck, det är viktigt, brukar man säga. Varför är det så viktigt? Antagligen för att den bilden lär stanna kvar hos personen i fråga, om den inte tar sin tid att lära känna dej. Eller så har han eller hon redan bildat en uppfattning om dej, kanske hört något, kanske sett något, eller vad som. Du kanske redan fått en stämpel av andra, som inte går att tvätta bort, använd t-sprit använd allt, den sitter, som en vattenfast penna på en whiteboardtavla. Omöjligt att tvätta bort. Nästan iaf. Använder du en vanlig penna över, så går det faktiskt att tvätta bort bokstäverna som en gång skrivits på tavlan.

Samma sak är det med oss. Jag var överlycklig att börja gymnasiet efter flera jobbiga år på mellan och högstadiet. Lara plugghästen, Lara det ena och det andra. Lärarnas favorit, Lara med glasögonen som kunde allt. Lara med dom underbara betygen, som vissa hade kunnat döda för. Som om betygen definierade mej. Gymnasiet väntade runt hörnet, ingen visste vem jag var och jag kunde börja på en ny kula. Dom skulle få chansen att lära känna den riktiga Lara. Den vanliga pennan skulle följa konturerna på bokstäverna som satt som berget, och sedan försvinna.

Gymnasiet var över. Bäst var man inte, långt ifrån, Inget jag strävade efter heller. Jag hade lärt mej att ett jävla vg duger, är jag nöjd så duger det. Har jag gjort mitt bästa så duger det. Det duger. Men ändå fick man höra  - bara ett vg? Kunde du inte få mvg? Om du hade pluggat mer då? Fick många andra mvg?

Tänk er chocken när lilla duktiga Lara inte väljer att plugga vidare, utan att gå make-up utbildning och jobba i fabrik. Bilden dom byggt upp om mej sprack som ett glas i tusen bitar. Jag kunde se hur deras ögonuttryck ändrades. Från stolthet till djup besvikelse. Inga ord behövde sägas, det räckte att bara titta på dem.

Gång på gång har jag försökt förklara att plugga är inget för mej, inte just nu. Skit i mina betyg, det är bara några versaler på ett papper. Jag är så mycket mera.

Första intrycket. Självklart ett positivt. Man vill ju se och verka bra framför andra. Men det kan sedan slå fel. Börjar du visa andra sidor av dej, blir mera öppen och sårbar, kan det resulterar till, återigen, besvikelser i deras ögon.

Jag lär mej än idag till vilka jag kan säga vad och hur mycket. Det är inte alltid att kompisen tänker och tycker lika gott om dej som du gör om honom eller henne. Och det är svårt att hitta riktiga kompisar. Så svårt.

Det är få personer som känner mej utan och innan. Dom vet nästan allt om mej. Dem har sett mej i mina värsta dar såsom i dem bästa. Dem dömer mej inte. Dem snackar inte skit bakom min rygg Jag tabbar mej, men dom spottar inte på mej för det. Dem är med mej i vått och torrt. Dem förstår mej. Det är deras åsikter jag bryr mej om.

Inte andras, som alltid kommer att snacka, bara för att må bättre själva. Bara för det är kul, bara för att dem inte har något bättre för sej, bara för att dem får någon kick utav det.

Jag vet inte. Men jag vet att låt er inte gå blinda på det första intrycket. Även om det är bra eller dåligt. Ge människan en chans, eller två. Skriv inte med den vattenfasta pennan på whiteboardtavlan.    

.