Laki Star

Jag ville inte ha hela godispåsen, för att jag vet att jag hade mått illa efteråt. Bara en bit.
Den perfekta godisbiten väckte omedvetet suget inom mig, genom att bara existera.
Med påsen i handen, vattnades min mun ju mer tiden gick.
Helhjärtat försökte jag att öppna den, men inget fungerade.
Tänderna  för svaga, händerna för klena och godispåsen kändes mer och mer som ett hopplöst fall.

En bit, ge mig bara en bit, tänkte jag högt och ljög för mig själv att en bit skulle minimera suget.
Godispåsens alla kulörer väckte hundratals känslor inom mig, som jag trodde inte fanns längre.
Krafterna i händerna gav vika och jag kände mig dum och desperat.
Godisbiten hade bestämt sig för att inte lämna påsen, hur mycket jag än försökte.
Jag vände mig om, gav upp, men suget ville inte lägga sig.

Även om jag visste att en bit inte hade räckt och att hela godispåsen hade varit för mycket att hantera, kunde jag inte låta bli att försöka.
Jag är nu långt ifrån den perfekta godisbiten, men suget finns kvar och jag gör allt för att sluta tänka på den...

Ibland får man nöja sig med bara ögongodis....