Ett ärligt Leende
Ett skrikande barn. Pappan räknar fingrarna och ler åt sin trötta fru. En stor lättnad. Ett nytt liv.
Så oskyldiga, så vackra med ett ständigt leende. Ett ärligt leende direkt från hjärtat. Inget falskt bakom det, ingen ondska i blicken. Pure Happieness. - För de vet inte bättre. Dem vet inte ondskan som svävar i luften, alla världens oändliga och olösbara problem, all fattidom och alla krig. Alla hemska och smärtsamma händelser som kan få en att vilja försvinna från detta snurrande, uppvärmda klot - för gott.
När ett litet barn ser mej i ögonen samtidigt som ett litet leende sprider sej på ens ansikte, värms min själ. En gång i tiden var jag bebisen i barnvagnen och skrattade åt alla slags nunor som kämpade med att se roliga ut med sina omöjliga grimaser. En gång i tiden var jag den som kände hunger och grät, kände ett finger vid revbenet och skrattade, kände mammas hjärtslag och somnade.
Men det varar inte länge. Den riktiga världen står snart framför näsan på ungen. Mobbing, utseendefixering, hårda ord, besvikelser som ungen än inte lärt sej hantera. Finns så mycket ont för att bara vara ett barn - bara leka och skratta och känna sann kärlek.
Vi glömmer att vi en gång i tiden log. Att vi log från hjärtat. Ta fram barnet i dej själv lite oftare och le mot världen. Lägg alla problem bakom dej för bara några minuter och låt själen fyllas med barnens sanna glädje.
Så oskyldiga, så vackra med ett ständigt leende. Ett ärligt leende direkt från hjärtat. Inget falskt bakom det, ingen ondska i blicken. Pure Happieness. - För de vet inte bättre. Dem vet inte ondskan som svävar i luften, alla världens oändliga och olösbara problem, all fattidom och alla krig. Alla hemska och smärtsamma händelser som kan få en att vilja försvinna från detta snurrande, uppvärmda klot - för gott.
När ett litet barn ser mej i ögonen samtidigt som ett litet leende sprider sej på ens ansikte, värms min själ. En gång i tiden var jag bebisen i barnvagnen och skrattade åt alla slags nunor som kämpade med att se roliga ut med sina omöjliga grimaser. En gång i tiden var jag den som kände hunger och grät, kände ett finger vid revbenet och skrattade, kände mammas hjärtslag och somnade.
Men det varar inte länge. Den riktiga världen står snart framför näsan på ungen. Mobbing, utseendefixering, hårda ord, besvikelser som ungen än inte lärt sej hantera. Finns så mycket ont för att bara vara ett barn - bara leka och skratta och känna sann kärlek.
Vi glömmer att vi en gång i tiden log. Att vi log från hjärtat. Ta fram barnet i dej själv lite oftare och le mot världen. Lägg alla problem bakom dej för bara några minuter och låt själen fyllas med barnens sanna glädje.
Kommentarer
Postat av: Jovance
fortfarande på på fika ikväll? blir nog liiite senare, runt sju, halv åtta. har träning & måste till baba & äta efer det och sen duscha också! <3
Postat av: tamara
visst är det du som är fröken LJAR the queen? såg att du hade lämnat ett litet spår efter dig, så jag tänkte göra detsamma :D
Trackback