Laki Star

Känslan att sakna någon eller något kan vi alla skriva på våran tidslinje. Det är en känsla vi alla får uppleva.
Bebisen saknar sin nalle eller snuttefilt som ger den en viss trygghet. Tonåringen saknar sin nyfunna kärlek 10 minuter efter att dem skiljts åt. Modern saknar sitt fullvuxna barn som lämnat hemmet för att leva ett eget liv.

Ibland saknar man en känsla, ibland kött och blod - en nära vän, en partner eller familj. Ibland saknar man sin sköna härliga säng, den svenska saftiga ketchupen eller att alltid ha tillgång till vatten.

Än idag, efter 10023 hejdån får jag den obehagliga känslan i magen och jag grips halvt av panik att personen inte kommer vara bredvid mej på ett bra tag. Istället för att njuta av tiden jag har fått, så dyker små Pop-Ups upp där antal dagar eller timmar som är kvar flashar i olika slags färger. Försviiin.

Men jag ska vara glad att det är oftast jag som säger hejdå. Jag ska tillbaka till mitt andra liv. Till mina andra kompisar, till min andra säng och frossa i mej marabou, medans grannen som vant sig att dörren mittemot stått öppen en tid under semetern är numera stängd. Grannnens lägenhet känns tom, nunan som igår satt framför med en kaffemugg i handen är borta. För en längre tid.

Att sakna någon är ett tecken på att personen betyder något för dej, att ens närvaro gör dej glad, får dej att skratta, att se världen med andra ögon, att uppskatta dej själv eller fyller dej med vissa känslor som ingen annan gör eller kan.

Vänd på steken. Jag har någon att sakna och någon har att sakna mej. Men Lev nu. Lev Idag. Tänk inte på morgondagens förluster. Njut idag av personens närvaro, Vänj dej vid faktumet att en dag kommer du inte ha alla människor om du vill bredvid dej. Ta vara på tiden ni har fått tillsammans, för inget varar för evigt. Var tacksam för tiden, blockera pop-upsen och låt dem inte flasha och blinka med sin nedräkning. Men en dag kommer ni att skiljas. För en kort period eller en längre. För inget vara för evigt.


Själv börjar jag vänja mej. Jag börjar bli kallare, jag har blivit kallare. Jag måste. Jag åker varje år ner till Serbien, bara där säger jag hejdå allt för många gånger, från ena stället till det andra. Sedan ska man ta det sista. för året. Färre tårar fälls. Jag sitter på två stolar, som en släkting sa. Som vi många gör. Vet inte vart vi hör hemma riktigt och kommer alltid att sakna någon eller något.

Ta en titt på vilka ni har runt omkring er. Tänk inte på dem 10 procenten ni inte kan få, men vill ha i erat liv. Tänk på dem 90 procenten ni har fått och var tacksam.