Liseberg

D - Lara, ska vi till Liseberg?
L - Ja, fan vad kul!
D -  Åker du allt då?
L - Öh neeej, nyckelpigan och lisebergsbanan
D - Haha mobbad! Alla jag har frågat vill åka dit, men ingen vågar ju åka något!


Jag överraskade mej själv. Positivt. Att bara se vissa karuseller och allt gungande fick magen att vrida sej. Ställer mej i kön till Kulingen och är nervös. Meningar som - jag vågar inte! Oh shit! men tjena, vad sysslar jag med?! Ah försent nu!! - vällde ut ur min mun både i kön och när man sedan blev fastspänd.

Tre djupa andetag och sedan var det bara att bita ihop. Kunde jag bara kontrellera känslan i magen så ändrades mitt anisiktuttryck - från skräck till lättnad. Rundturen var över, skakig och lättad - men jag överlevde!
Höjdskräcken?! - Ärligt nu, vad har jag gett mej in i?!? Panik.
Återigen överlevde jag - fast nu började stämbanden att svika, sakta men säkert

Efter att ha åkt en hel del (tro det eller ej) skräckslagna rundturer, skrikit själen ur mej, torkat glädje-nervös tårar från mitt osminkade ansikte sa det "ChingChing" i mitt huvud. -   (i en tecknad film hade en glödlampa börjat lysa övanför huvudet)


" men det här är ju skitbra att kunna skrika och avreagera sej. Att bygga upp nervösiteten och rädslan för att sedan inse att det inte var så farligt som det kan se ut att vara. Att man klarar av vissa saker som för en minut sen kändes helt omöjligt - Bara man tar steget och ställer sej, sen är det bara att köra på!"


Man överlever. Jag överlevde. Lisebergsdagen var ett bevis för mej själv, att jag inte är en pussy, att jag kan och att jag inte ska hindras från att göra saker pga rädsla. Att man måste ha det tufft ett tag för att sedan kunna luta sej tillbaka och känna - fifan vad bra jag är att jag kämpade på som fan och nu har jag gjort det!

Nu är det bara att använda det jag lärt mej till annat i livet - skola, jobb, kärlek. 

I survived - men inte min röst ;P


image180



Tack Dragamella och Potatå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback